Eto na naman ako Lord, hindi ko alam kung tama ba tong pinapasok ko. Opo Lord, nakakakilig din. Todo imagine na ako ng future ko with him, pero natatakot pa din ako na baka katulad lang din sya ng iba. Natatakot ako na maiwan at masaktan lang ulit ako. Hindi ko alam kung ano pa ang mangyayari sa mga susunod na araw, pero Lord sana po ikaw ang kumilos sa buhay ko at ikaw ang magdala sa puso ko sa taong nakalaan sakin.
I’ll wait for you. Many have tried to own me but no one stayed by my side. I was tempted to fall in love though I know it’s not the right time. I’ve broken my heart several times, yet no one dared to fix it for me. And then I realized, no one can, except you. I don’t know you, or maybe I do. You’re a shadow I’ve always been dreaming. I’m waiting for you, I’m praying for you. See you soon.
I’m a cup and I’m half empty. Yes, I’m a half full with happy memories, lessons learned, achievements and love, but still I’m half empty. There’s still a part of me that needs to be filled. I’m not sure what it is and when will my cup be filled. But someday it will be. I just need to be patient. Someday, I will be filled. Or maybe, my cup, my heart will overflow.
I think kailangan nga talaga. Lalo na kung madrama, last na yung kagabi. I posted my testimony. May iba na nagcomment ng “Amen”, may iba na nakornihan lang. Hindi naman lahat nakaka-appreciate ng posts mo kahit seryoso at may sense. Hindi lahat ng taga-Facebook, nakaka-appreciate ng post na mala pang Tumblr. Hindi blogging site ang Facebook. Hindi lahat ng tao dun open-minded. Doon, kada post mo may samutsaring reactions kang matatanggap kaya dapat responsible ka sa mga ilalagay mo. Sensitive pa man din ako. So I decided to stay away from Facebook, and just make my blog active. I’m back, Tumblr. Spread your arms and welcome me baby. :-)
